Jävla terrorist!

Så igår klev jag på sponken en aning. Ni vet hade det
så där lagom ball. Lite förkrök hos mig och sedan lite
krök på The Oak och därefter disco-bowling men sen
räckte det och jag drog mig hem, så där härligt full.
Somna. Klockan sju sätter den förbannade väckarklockan
igång och inte nog med att den väcker mig, den gör det med
ett ljud som påminner om en skrämd anka under de tuffaste tiden
under ankjakten. Allt det här står jag ut med. Jag är egen företagare
och måste upp trots att det är sju på morgonen en kall, höstig
lördagsmorgon. Skall ju instruera den nya helgpersonalen.
Som sagt allt står jag ut med MEN jag är inte långt ifrån
att förvandlas till en kopia av Michael Douglas i Falling Down när
jag möts av bussen och dess chaufför. Jag har stött på honom
tidigare men då har jag varit utvilad och fan inte bakis.
För vad den här chauffören, som ärligt talat kan
defineras som en psykologisk terrorist, är att vid varenda
jävla hållplats så börjar han med att först prata i
mikrofonen som hörs både i och utanför bussen, och upprepande
gånger hälsar han alla välkomna ombord på bussen, rabblar sedan
upp lite hållplatser som den går via och sedan nämner han
ändhållplatsen (som om vi kanske, jag verkligen kanske, hade
råkat kliva på fel buss eller bara hade liksom köpt grisen i säcken
och hoppat på nån random-buss). Sedan hälsar han återigen
alla ombord, trevlig dag, lycka till och annat bla-bla-bla.
Visst låter han som en härlig farbror, hmm ja visst. Men jag tror
att den jäveln har en jävulsk plan med vilken han försöker
knäcka sina resenärer mentalt. För vissa gånger, känner jag för att
ställa mig upp i bussen och skrika "Du vinnner, jag ger upp,
jag skjuter mig själv!" eller kanske bara spränga bussen i bitar,
ja bara jag gör något så jag slipper höra hans korkade röst i de
sprakande jävla högtalarna varenda jävla gång jag sluter mina
ögon för att glömma den förbannade huvudvärken!