Så kan det gå ...

HELVETE!

Jag står inför ett jobbigt problem. Jag skall anställa ytterligare en
person i företaget och har nu haft annons i GP så det är en hel del
personer som har ringt, till största delen tjejer och kvinnor. Detta är
ett smärre helvete ty jag har funderat över om det inte är bäst att
anställa en kille. Men jag är för fan kille, jag har en jävla kuk och
det är ju så jävla svårt att låta bli att tänka med den ibland. Imorgon
skall jag ringa alla dem som jag funnit mest lämpliga och boka in möte
med dem. Hoppas nu för guds skull att tjejerna är fula, smällfeta
och riktigt jävla snåla med fittan! Ni vet, så att jag kan göra ett korrekt
beslut, helt oberoende av den lilla fulkuken!

På östermalmsskolan vill de förbjuda häng på byxorna

och för utmanande uringning. Jag tycker det är bra.

Hade jag varit lärare så hade jag annars haft stånd hela

arbetsdagarna av att se dessa nätta och charmigt dryga,

yppiga fashionistas, svansat omkring med utmanande uringning

på min arbetsplats. Hänget då? Ja varför inte förbjuda det med

när man ändå är igång liksom. För det första ser det för jävla

sunkigt ut när någon bär byxorna på sådant vis att halva rövjäveln

hamnar till allmän beskådan. För det andra så finns det faktiskt

lärare som gillar en brunrostig grabbstjärt. För det tredje så

hör det hemma på skolorna runt söder eller möjligen i stockholms

sunkiga förorter, varav en för tankarna till fitta.

fittta ...

Anatomi

Hmmm ...

Maanskuuk

Maanskuuk? Ja en skön jävla manskuk!
Men som om det existerar andra kukar än
just manskukar. Fittkuk? Nej, exakt. Kvinnokuk?
Nej. Eller? ELLER? Horkuk. En sak är säker,
det finns kukar i alla former; banankuk,
droppkuk, kukkuk, storkuk, lillkuk, porrkuk,
fulkuk, finkuk, smalkuk, tjockkuk, korvkuk,
bebiskuk. Men kvinnokuk?

Kungar och Profeter

Walid Saab

Walid Saab, 202 kg - fan inte långt från vikten av en SAAB 93 - Står inför avvisning men läkare hävdar att han är för fet för att flyga! Han skulle helt enkelt kunna dö om han sattes på ett flygplan. Jaha? Vem fan bryr sig, risken att flyplanet störtar och dödar alla ombord är ju för fan större! Och sen när i hela helvete upphörde tåg, bilar och båtar att existera? Fast i och för sig, båt är ju inget bra alternativ om vi inte är sugna på en repris av Estonia-katastrofen. Men fan, kan inte SAAB gå in som huvudsponsor i projektet att få hem fettot. Dem kan ju bygga en superbil, ni vet en sån där med två avgasrör. Vilken PR-kampanj det skulle vara. "SAAB bringin Saab home (even though he probabley will be executed)!"

Var gång jag tvingas se Linda Isacssons tjäcka framträdande i TV-rutan tvingas jag sträcka mig efter skurhinken och spy. Folkligheten själv. Djurälskaren. Ja ni vet. Nu leder hon det förbannade programmet "Bonde söker fru".Och här får hon nu verkligen bevisa vilken psykotiker hon är. För vid ett tillfälle i serien hade en av bönderna smitit iväg med damerna. Han hade tagit dem alla med på någonform av "stordejt", de hade lapat glass och pratat i timmar. När hon får veta att Anders, mot reglerna, hade smitit iväg för att umgås med tjejerna i flera timmar blir hon upprörd. – Det är ju inte klokt. Och vad gjorde våra tillsynsvakter då undrar man, säger hon. Jag menar, vad i helvete, bonnejäveln är ju med i programmet för att hitta ett satans fruntimmer så i mina ögon är det ett klockrent initiativ. Men Linda Isacsson - som för övrigt ser ut som om hon inte fått stock sedan timmerhuggarna bar timmer till det som skulle bli den gård som hon i barndomen antagligen växte upp på - är antagligen bara så jävla lack över att "Bonde"-Anders inte kunde ta med henne ut och knulla skiten ur henne i en skogsdunge, men antagligen är hon så torr att hon skulle kunna användas som fnöske för att antända påskbrasan. Och det vore kanske det hetaste i hennes avskyvärda karriär.

Ps. Hörde ryktas om att hon i någon varit med i Fröken Sverige. Dra åt helvete!

Kommunist, Javisst!!

Om Psykiatrin hade fått bestämma även i Astrid Lindgrens värld. Del 1

Scen 1:

Om Psykiatrin hade fått ... Del 2

Scen 2:

Om Psykiatrin hade fått ... Del 3

Scen 3:

Folk dör i Burma och städer färgas röda. Men en ännu större nyhet - Alex Schulman slutar blogga! (läs mer om det här http://blogg.aftonbladet.se/14002/) Denna nyhet delar nog upp i alla fall någon miljon av svenska folket i två läger; de som firar sin frihet. Friheten från att aldrig oroa sig över att blir sågade av en sylvass penna. Sedan är det dem totalt obegåvade som bara älskade att läsa dessa sågningar. Dem som alltså aldrig själva oroade sig för att bli sågade då det ända deras liv gick ut på var att följa Alex Schulmans blogg. Sedan finns det ju en skara som helt enkelt bara uppskattade härlig ironi, sarkasm, cynisism och härlig samhällssatir. Sedan fanns det dem med grav brist på alla de olika ordsammansättningar som skapas med ordet själv först: -kritik, -distans, -insikt mm. och som helt enkelt tog sig själva på för stort allvar. Denna skara av torra, tråkiga och antaglig oskulds-obefriade individer firar antagligen denna dag med att läsa om Kafkas "processen".



Nå ja, Katrin Schulman verkar upprörd, nu är hon ju den enda som bloggar under namnet Schulman, efter att alltså både Calle och Alex har slutat. Kanske är hon rädd att hon skall förlora besökare. För sanningen är ju den att nu är denna dokusåpa i bloggformat inte längre komplett. Det är lite som om man tog bort Uno och Joker ur Rederiet under denna klassiska series glansdagar. Det blir liksom helt enkelt allt för många luckor. Alex Schulman förklarar att han ser bloggkaraktären "Alex Schulman" som något form av alter ego som nu börjar få eget liv. Bloggen börjar förvandlas till ett ondskefullt monster. Som en dag då kanske kommer att äta upp hela familjen Schulman. Och det ända sätt på vilket han kan stoppa monstret är helt enkelt genom att ta bort det som föder det - bloggen. Problemet är ju dock att Katrin Schulman är en färsking vad det gäller bloggande, det vill säga att hennes monster inte är mer än en zygot nu. Men tids nog, tids nog kommer denna kvinnliga cell att börja växa den med. Och Katrins redan tomma ögon kommer bli tommare än en mötesplats för tanter och gubbar med Alzheimers. Hon kommer bli till en zombie vars ända impuls är att döda. Hon kommer nog börja med att äta upp Alex som inte längre kan skyddas av sitt eget monster och inte kan lilla Calle rädda honom. nej han kommer antagligen blir förstenad av skräck och försöka tänka på sådant som han gillar att leka med istället. Stackars familjen Schulman.

Göteborg

Bakis? Nja, inte direkt. Bara en tom känsla i magen och i huvudet.

Jag har kommit fram till att Stockholm definitivt lider av New York-komplex. Varendaste en vill jobba inom PR och media och svänga sig med kontinentala uttryck, ni vet vara så där härligt urbana och kosmopolitiska. Göteborg är la härligt, men tyvärr för mycket åt andra hållet.
Det jag upplevede igår är bevis som skulle kunna få den mest jäviga domstol att döma staden skyldig. Jag gjorde en ordentlig barrunda. Först Viktoria i vasa, sen en sväng in på Valand, sedan en vända till Park Lane och slutstationen blev Trädgårn. Som Alex Schulman har påpekat visa sin blogg: "när man åker till Göteborg får man skruva bak klockan - ett år!" kan inte bli mer sant när man kommer in där. Här dansar vissa tom. någon form av technodans till den vedervärdiga trance-musiken som Dj´n envisades med att på ett totalt obegåvat sätt försöka mixa (missförstå mig inte, jag älskar elektronisk musik; elektro-pop, house mm. men trance blir bara för mycket.). Och som grädde på "gött mos" bevittnade jag folk som hade gått ut på nattklubbssväng med arbetskängor stora som elefantfötter. Och för att bära upp sina illasittande och ack så fula byxor hade dem sådana där blåa rem-skärp med texten "snickers" på. Jag grät lite, svor ett tag, gick och spydde och innan kvällen var slut hade jag lyckats kalla några tjejer för slampor, uttrycka mitt förakt gentemot övriga gäster och deras tatueringar, kallat en tjej för anorektisk streckgubbe samt dissat två stora tjejer för att dem såg ut som uppblåsta gogo-dansare. Så jag insåg att det var dags för att ta mig själv bort från detta limbo.
Letade som en galning efter en taxi men varenda jävel vägrade att ta kort, och dem få som faktiskt tog kort var helt hutlöst dyra. Att jag sedan har ett knepigt och oförklarligt men ack så oundvikligt problem med taxichaufförer gör inte saken lättare. Jag kan liksom inte tala sanning för dem och jag är så besvärlig att jag många gånger har kastats ur taxibilar mitt på motorvägen. Jag gör långa utdragna - till viss del - lögner om mitt liv och min förmögenhet, mina erövringar, allt bara för att lyfta fram mig själv som så mycket bättre. Ibland älskar dem mig och lyssnar imponerat, andra gånger går allt bara åt helvete, en gång så till den grad att jag hamnade i slagsmål med chauffören (ni skall få ta del av mer om detta vid ett annat tillfälle).

Under den här taxinresan, som jag slutligen lyckades få till, kom jag och taxichauffören på något vis in på vad jag jobbade med, jag berättade att jag driver ett städföretag. Han bad mig om jobb.
Han ville alltså att jag skulle anställa honom. Han frågade om jag kunde ge honom jobb. På härligt kontinentalt vis svarade jag: No Can´t do.

Jävla terrorist!

Så igår klev jag på sponken en aning. Ni vet hade det
så där lagom ball. Lite förkrök hos mig och sedan lite
krök på The Oak och därefter disco-bowling men sen
räckte det och jag drog mig hem, så där härligt full.
Somna. Klockan sju sätter den förbannade väckarklockan
igång och inte nog med att den väcker mig, den gör det med
ett ljud som påminner om en skrämd anka under de tuffaste tiden
under ankjakten. Allt det här står jag ut med. Jag är egen företagare
och måste upp trots att det är sju på morgonen en kall, höstig
lördagsmorgon. Skall ju instruera den nya helgpersonalen.
Som sagt allt står jag ut med MEN jag är inte långt ifrån
att förvandlas till en kopia av Michael Douglas i Falling Down när
jag möts av bussen och dess chaufför. Jag har stött på honom
tidigare men då har jag varit utvilad och fan inte bakis.
För vad den här chauffören, som ärligt talat kan
defineras som en psykologisk terrorist, är att vid varenda
jävla hållplats så börjar han med att först prata i
mikrofonen som hörs både i och utanför bussen, och upprepande
gånger hälsar han alla välkomna ombord på bussen, rabblar sedan
upp lite hållplatser som den går via och sedan nämner han
ändhållplatsen (som om vi kanske, jag verkligen kanske, hade
råkat kliva på fel buss eller bara hade liksom köpt grisen i säcken
och hoppat på nån random-buss). Sedan hälsar han återigen
alla ombord, trevlig dag, lycka till och annat bla-bla-bla.
Visst låter han som en härlig farbror, hmm ja visst. Men jag tror
att den jäveln har en jävulsk plan med vilken han försöker
knäcka sina resenärer mentalt. För vissa gånger, känner jag för att
ställa mig upp i bussen och skrika "Du vinnner, jag ger upp,
jag skjuter mig själv!" eller kanske bara spränga bussen i bitar,
ja bara jag gör något så jag slipper höra hans korkade röst i de
sprakande jävla högtalarna varenda jävla gång jag sluter mina
ögon för att glömma den förbannade huvudvärken!

Från dagens Punk.SE

http://www.aftonbladet.se/goteborg/article836044.ab

Från Idol